Arbetet med Vera
Vera köpte jag sommaren 2010. Ett halvblod som förmodligen inte fungerat bra på travbanan.
Jag köpte henne utav ett företag vid namn, Hearts and Horses. De köper ibland in hästar som de kallar, räddningshästar, där polisen tagit hand om en eller flera hästar och sen skickas de vidare till Hearts and Horses.
Det enda jag vet om Vera är att polisen i Stockholms län har beslagtagit ungefär 20 hästar, varav 3 överlevde. Vera var en utav de.
Hearts and Horses fick hem henne och där hittade jag henne. Min lilla ögonsten.
Jag har jobbat otroligt mycket med henne. När hon kom hem till mina föräldrar, där jag bodde, kunde hon inte gå "rakt fram" när man satt på ryggen. Hon var så osäker och kunde inte ta egna intiativ. På en lång grusväg med långa tyglar kunde hon gå och "vingla" över hela. Som serpentiner. Om man kortade tyglarna, gjorde hon precis som man ville. Då fanns det någon som gjorde besluten åt henne. Träna på ridbanan var därför inga problem, en väldigt lätt lärd häst på banan och väldigt arbetsvillig.
Men trava fanns inte i mina tankar, Vera hade inte en muskel i hela kroppen.
Det jag gjorde första halvåret var att rida ut i skogen, på långa tyglar i skritt. Hon SKA kunna gå rakt fram. Det ska alla kunna, även Vera. Det gick!
Ut och gå var också väldigt bra. Hon gick helst 0.5-1 meter bakom en, men varför ska hon göra det? Hon ska kunna gå bredvid mig. Men lyssna samtidigt!
Nu efter 4,5 år kan vi rida ut utan att "jobba" utan bara ha en mysig tur i skogen.
Vi kan både trava och galoppera näst intill var som.
Jobba från marken med Vera lös och logera. Ett enormt roligt samarbete som alla borde kunna, mer eller mindre.
På dessa åren har hon även stått i vila 1 år i streck näst intill, men ändå klarar hon allt vi har lärt oss tillsammans. Hon är en betydligt starkare och självsäkrare häst nu.
